Som en Ballerina

I dag har vi varit på KG-träning. Vilken toppen pålle jag har!!! Är så stolt över honom, för han skötte sig nästintill perfekt. Lastningen på hemmaplan gick ganska smärtfritt med hjälp av F. Han fick en chans att gå in "snällt", sedan ledde F honom och jag skickade in honom från rampen med lite hjälp av pisken. Då hoppade han in och stod snällt kvar. 

Väl där fick han först vänta ca 20 min i transporten och han stod snällt fast jag var tvungen att slå av tändningen på bilen så inte batteriet skulle ta slut. Jag parkerade så att stallplansbelysningen lyste in genom de öppna överluckorna, så helt mörkt var det i alla fall inte. Han var på helspänn och kunde inte äta, men stod stilla utan att skrapa eller gnägga. Tittade till honom med jämna mellanrum, till sist så ofta att jag tyckte det var lika bra att lasta av. Följde snällt med in i okänt ridhus helt utan problem. 

KG tyckte han skötte sig bra och hade inget att säga om hans inkörning. Tyckte det var trams när jag sa att JAG tyckte jag hade problem. Första varven blev jämfota med huvet mellan benen (snokremmen ska av!! tyckte Kalle). KG bara skrattade och körde på. Filmade med mobilen ett kort klipp precis när han lugnat ner sig. 

Sedan fick jag köra honom efter en stund, och helt plötsligt RUNDA VOLTER :) . Så tog KG över en stund igen och jösses amalia vilka gångarter han har!!! Han svävade fram som en ballerina fast med power! KG tyckte han var ett bra köp sa han. 

Sen bytte vi till svåra varvet. KG tog några varv sen sa han att – nä detta varvet är inte mycket svårare än det andra, du kan ta över tömmarna nu. Och det stämde, det gick precis lika bra i detta varvet nu. Runda fina volter hur enkelt som helst. Fast KG tyckte jag skulle byta bett till ett ledat istället för det oledade som jag brukar ha, Han tyckte det var onödigt skarpt och trodde det skulle gå ännu bättre på 3-delat. Och precis då sa det KLICK! och så blev det kolsvart. Timern till belysningen slog av prick 21.00!!!

Det är vid såna här tillfällen man är glad att ha en cool häst. Älskade pållen stannade bara och stod sedan blickstilla några minuter tills våra ögon vant sig och vi kunde börja skönja hans kontur i kolmörkret. Så det var bara att ta sig mot utgången där utebelysningen lyste svagt genom ljusinsläppet i nocken på gaveln.

Vi fick klä på honom ute på stallplan och när F lastat sin pålle så hjälpte hon mig med Kalle. Vi körde samma som på ditvägen: en chans att gå in snällt – sedan hårdhanskarna! Han blev lite paff men hoppade in och stod kvar, så det gick på under minuten.