Första uteritten!

Nu har vi gjort det – äntligen! Ridit ut alltså. Efter mycket vånda bestämde jag mig för att testa i söndags, jag kan ju inte mer än dö på kuppen! Nej skämt åt sido, men jag var ganska nervös för hur det skulle gå. Han är inte precis så stabil som jag önskat. Han har mycket idéer själv om vad som ska göras och inte. Men han traskade snällt på efter snälla boxgrannen B. Det blev en liten tur på ca 35 min och det var alldeles lagom. Lite pigg och bånglig var han trots allt, men det gick att hantera. Tur att jag lyssnade på hovis och följde hans råd att hålla honom oskodd. Med lite ömma fossingar har man annat att tänka på än att busa. På hemvägen blev han lite uppspelt när han såg hästar över åkrarna hemma vid stallet. Då började han hoppa lite och bli exalterad. När jag tog i honom reste han sig och knockade mig i pannan och jag blev så överraskad att jag tappade både balansen och ena stigbygeln. Då drog jag naturligtvis ännu mer i tyglarna och han reste sig mer och höll på att tappa balansen. F ropade – sväng, sväng, bara ena tygeln!!! När jag äntligen lyckades att bara dra i ena tygeln fick jag ner honom igen. Sen lugnade han ner sig igen. Tur det, för jag hade nog inte suttit kvar om han fortsatt.

Sen när vi kom tillbaka passade jag på att fotografera honom lös på utebanan. Tog nästan 170 bilder så några fina blev det. Tyvärr har han ju fortfarande vinterpälsraggen kvar, så eventuell guld/silver glans gick inte att se nu.