Äntligen igen – första galoppen!

I lördags red vi ut igen. Var egentligen inte meningen, utan jag skulle rida i ridhuset var det planerat. F red B i ridhuset och skulle finnas tillhands om det behövdes. Men när jag äntligen fått klart Kalle hade F, som håller på att bli sjuk, gett upp. Hon orkade helt enkelt inte mer utan föreslog att vi skulle skritta ut en sväng istället så B fick skritta av sig. Kalle började det hela med att nästan få av mig när en bil körde i racerfart precis när vi skulle runda ridhuset. Till och med B blev rädd och skuttade till. Jag tappade stigbyglarna som vanligt men lyckades hålla mig kvar. Kalle var pigg och busig precis som förra gången, men nu var jag mer förberedd på det och använde halsremmen större delen av ritten. När vi kommit runt svängen vid brukshundsklubben föreslog jag att vi skulle testa att trava så Kalle fick springa av sig lite. Det gick ganska bra, vingligt men utan större protester. Höll i halsremmen hela tiden och fick bromsa lite då och då.

Emellanåt var han lite avspänd och frustade och emellanåt skulle han springa ifatt B, som skrittar mycket snabbare än Kalle, och bita honom i rumpan. När vi börjat vända hemåt tog vi en bit trav igen och plötsligt föll han in i galopp istället. Jag bara lät honom fortsätta till vi kom ikapp B, och han saktade av snällt och travade på istället. Häääärligt!

På söndagen skulle jag rida lite i ridhuset på eftermiddagen. Plötsligt var det helt tomt i stallet och jag började fundera på att ställa in eftersom jag ännu inte vågar rida ifall inte någon annan är där. Så dök det upp en tjej som skulle träna och jag passade på att göra iordning Kalle. Letade upp martingal för att testa om det funkar. Han höll på ganska mycket att kasta med huvudet när vi red ut så jag bestämde mig för att testa. Longerade honom en stund innan och han var väldigt samarbetsvillig och lugn. Satt upp helt själv utan någon som håller honom för första gången. Det gick kanonbra. Han ville först inte stå still vid stolen utan gick runt innan jag hunnit ens upp på den. Sen lyckades jag få honom i perfekt position och skyndade mig att sitta upp. Han stod helt stilla så fort jag kommit i sadeln, så vi stod kvar en stund innan jag försiktigt bad honom om skritt. Måste erkänna att jag var lite nervös när inte F är med som kan hjälpa när han krånglar. Men han skrittade på snällt. Vi tog några varv i skritt runt fyrkantspåret i bägge varven. Sen provade jag att trava lite längs ena långsidan och han var snäll och hyfsat lugn, så vi tog några fler korta travsträckor. Till sist kunde vi trava 2 hela varv på fyrkantspåret utan avbrott. När vi travat i bägge varven avbröt jag och klappade om honom jättemycket. Är sjukt stolt över min duktiga pålle. Och att jag än så länge fixat att rida in honom helt själv, det hade jag aldrig trott.

Martingalen funkade bra men jag förstår hur F menar med att inte kunna ta ledande tygeltag med den på. Det kan man alltså inte. Så om han får för sig att resa sig igen är jag lite kokt kan man säga. Hoppas att min obalans när han gjort det förut har avskräckt honom så han tycker det är läskigt att stegra med mig på.