Det känns äntligen som att jag har en ridhäst!!! De senaste veckorna har vi gjort stora framsteg. Allt börjar falla på plats och det är helt F's förtjänst. Hon kommer och tränar mig 1 gång i veckan och vi har tränat 4 (eller 5) gånger hittills. Första passet var en smärre katastrof men sedan har det gått supermycket framåt för varje gång. Vi gör våra läxor noga och det känns faktiskt som vi kan fortsätta där vi slutat för varje gång. Som vanligt är det mest mig själv jag måste skärpa till under ridpassen (och sluta slarva). Jag har tyvärr lagt mig till med en massa ovanor under alla år som jag ridit utan en tränares övervakning, och det är jättesvårt att jobba bort. Bara att "titta-vart-jag-ska" är hur svårt som helst när man vant sig vid att titta ner i manen heeeela tiden. Dessutom är varken kondition eller muskelstyrka på topp kan jag meddela. Efter några varv i trav på volten är jag helt slut i benen. De känns som kokta spaghetti av mjölksyran, men det är bara att bita ihop. Nu när Kalle dessutom börjar bjuda framåt lite av sig själv så tycker jag att jag inte borde bli så trött såååå snabbt, men det är bara att erkänna – jag skulle behöva träna!!!
Sedan sist, ja jag vet, jag är urdålig på att uppdatera, så har det hänt en del förutom träningen. Vi har ridit ute i snön. Inte jag som satt på utan medryttare T. Jag fotade några bilder som blev rätt ok.
Vi har löshoppat 2 gånger. Första gången hoppade Kalle 1.25. andra gången 1.20 som högst. Vill inte pressa honom och han gjorde det jättebra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar